.

Idag har jag varit på utbildning i Malmö, fondutbildning. Det var lärorikt och trevligt.


Men nu mår jag inte alls bra, jag är jätteledsen och känner mig ensam och vet inte vad jag ska göra..

Detta är jobbigt som det är, berätta det i förtroende för dig i tron om att du skulle stötta mig men istället vänder du mig ryggen och verkar inte vilja finnas där för mig. Tror du detta är lätt för mig och att jag tycker det är kul? Det tycker jag verkligen inte. Mår inte alls bra och lite stöttning från dig trodde jag att jag skulle få. Tänker du inte på hur jag mår? Jag förstår att det inte är lätt för dig men det är inte dig det har hänt, det är mig. Du är en av de få jag berättat för och du gör såhär. Jag vill inte springa och prata om det, det är skit jobbigt att prata om.

Nu vill jag inget alls.
Jag orkar inte mer.
Känner mig så ledsen, tom och ensam,.
Allt har förändrats så mycket och mycket skit har hänt..
 Och det bara fortsätter.
Jag försöker stå ut och vara stark men vet inte hur mycket mer jag klarar..


Är rädd att detta kommer göra att jag går under och nu verkar det vara ännu lättare utan dig.


Mitt hjärta det värker.
Har en stor klump i magen.
Känns som någon står på min bröstkorg.
Kan inte andas. 


Önskar bara jag kunde gå en hel dag och må bra, utan och vara ledsen, ha ångest och vara nervös.

Jag önskar bara allting kunde vara över så jag kunde försöka glömma och gå vidarre.